Kronobefallningsmannen högaktad herr Abraham Bergius låtit instämma soldaten vid Kronobergs regemente,
och Överstelöjtnantens kompani Sven Roos, beträffande det denna soldat ej allenast skall taga mer uti lön,
än honom efter knektekontraktet skall tillåteligt vara, utan och sina rotebönder osomoftast med hugg och slag,
jämte annan otidighet överfalla; där vid herre kronobefallningsmannen upptedde Joen Jönsson, Nils Nilsson, och
Per Jönsson, uppå samteliga roteintressenternas för Öxnalt norregårdens rote, nr 59 vägnar till landshövdingen
och riddaren av Kongl Majts Nordstjärneorden högvälborne herr Gustaf Fredrich Rothlieb ingive skrift däruti
förenämnde soldat rotehållare hårdeligen klaga över meranämnde soldat svåra medfart emot dem i förberörde måtto
därföre högvälbent herr landshövdinge och riddare, under, den 11te i denna månad ärendet hänvist till tingsrättens
upptagande, och befallt herr befallningsmannen det samma lagl påtalan därhos herr befallningsmannen berättar,
att han även låtit inkalla bönderne uti Öxnalt förbenämnde Joen Jönsson Nils Nilsson och Per Jönsson till att
giva vid handen deras skäl, oh bevis, varigenom de deras hos högvälborne herr landshövdingen och riddaren, uti
detta fall gjorde angivande fulltyga vilja; vilka åboer uppå hemmanet Öxnalt jämväl tillstädes voro, men förklarade,
att de med soldaten Sven Roos vad dess lön angår, således äro förlikte, och rotebönderne hädan efter skola giva
honom uti årlig lön, efter knekte kontraktet, det och soldaten Roos, å sin sida, nu inför tingsrätten vidgick,
varutan tillstädes varande rotebönder tillkänna gåvo, det de i anseende till förberörde förlikning likaledes eftergivit,
vad Roos dem kunnat emot brutit, vidkommande det av dem hos h landshövdingen och riddaren Rothlieb angiva överfallande.
Herr befallningsman Bergius förmente, det ett slikt av rotebönderne skett eftergivande icke lärer kunna hindra att ju herr
befallningsmannen tillåteligt vara månde, att fullfölja vad honom av högvälborne herr landshövdingen och riddaren uti
denna händelse är anfallt, egentligen och i synnerhet rörande det av rotebönderne överklagade överfallande, och därföre
påstår, det de tillstädes varande rotebönder måtte tillhållas, att uppte och namngiva deras vitnen detutinnan, varuppå
rotebönderne framviste förteckning på deras vittnen i detta fall vilka voro Anders Bengtsson, Anders Larsson, Erland
Svensson i Södergården samt drängen Sven Jönsson i Norr[egården] Öxnalt, med Bengt Jönsson och drängen Carl Andersson
i Hunsberg, som voro tillstädes, undantagande Anders Larsson och Erland Svensson i Öxnalt Södregården vilka deras
uteblivande, såsom instämde vittnen, i förmågo av XVII Cap 3 § Rättegångsbalken, varda var för sig fälde till en
daler silvermynt plikt; begärande herr befallningsmannen, att de närvarande vittnen måtte edeligen avhörde varda
men tingsrätten samt nödigt, det rotebönderne förut böra tillkänna giva varuti det omtalte överfallande bestått,
på det soldaten Roos må hava tillfälle sig däröver förklara, innan någre vittnen kommer att avhöras.
Nils Nilsson i Öxnalt Södregården [Norregården] uttalade härvid, att soldaten Roos skall tvingat honom och dess övrige
rotehållare till att giva honom avsked eller uppsägelse sedel från sin soldatetjänst, varefter soldaten Roos om aftonen
skall råkat Nils Nilsson uti en smedja vid Öxnalt, då de följts åt ur smedjan, och när de kommit utom tröskelen av
smedjan, skall soldaten Roos honom med hugg och slag överfallit, så att han, Nils Nilsson, fallit neder till marken,
dock kommit upp igen, och gått åter in uti smedjan, var uppå soldaten Roos efter kommit, och skall honom där inne
ytterligare överfallit, samt sökt efter honom på åtskillige ställen uti uppsåt att giva Nils Nilsson skada, så
att han skall uti osäkerhet för soldaten Roos överfallande, måst begiva sig från sine ägde hus och lånte härbärge
annorstädes över natten; I lika måtto klagar drängen Måns Persson i Hunsberg, som överfallder är en av soldaten
Roos rotehållare, att denna soldat skall honom utan given orsak , velat honom uti dess stuva om en afton med en
stånka slå, så att Måns Persson skall varit nödgad rymma sitt hus och förskaffa sig annorstädes vila över natten,
men de andre rotehållarne sade sig icke hava något uti slikt fall, att skylla deras soldat, Sven Roos, utan allena
klaga över dess fordrade dryga lön, varom de redan med Roosen äro förlikte, soldaten Roos förnekade, att hava
desse sine rotebönder i någor måtto överfallit där jämte var och efter undfången angav captenen välborne herr
Nils Baltzar Cronacker, genom brev av den 23 i denna månad föraren Daniel Stockenberg compagnit vägnar tillstädes.
Sedermera påyrkade herr befallningsmannen sitt förra, angående vittnens avhörande, befann det Anders Bengtsson i
Södregården Öxnalt är måg till Nils Nilsson därstädes, som och, att drängen Carl Andersson i Hunsberg är syskonbarn
till Måns Persson där sammastädes, varföre dem såsom för nära bessvågrade och besläktade med förenämnde Nils Nilsson
och Måns Pehrsson icke något vittnesmål härutinnan tillåtas kunde, och vad drängen Sven Jönsson i Öxnalt Södregården
vidkommer; Så fastän han icke är besläktad eller besvågrad med någon av dem, som klagat över tillfogat övervåld utav
soldaten Roos, vill dock Roos honom från vittnesmål i denna sak jäva i avseende därtill, att han tillika med dess
övrige rotehållare på honom hos herr landshövdingen och riddaren Rothlieb klagat; Men som denna drängs klagan icke
befinnas hava annat angått, än att soldaten Roos tagit för stor lön av sina rotebönder, och icke något överfallande
så kan tingsrätten uppå ett slag av Roos anfört jäv icke något avseende hava, besynnerligen som målet, angående
överfallandet skiljer sig från rotens gemensamma klagan över soldatlönen, och rörer vars och ens säkerhet i synnerhet,
uti vilket fall den ene rotebonden icke kan förvägras, att med den andre vittna om vad honom enskilt händer utan
prövar tingsrätten således skäligt, att anse denna drängen Sven Jönsson, jämte Bengt Jönsson i Hunsberg såsom jävad,
för lage vittnen uti förberörde mål, var före de och var för sig, med hand å bok avlade den vanlige sanningseden,
och sedan de blivit åtvarnade att noga betänka edens dyra vikt och värde, vittnade Bengt Jönsson i Hunsberg att
soldaten Roos, vid pass för fjorton dagar, eller två veckor sedan, kommit till vittnet hemma uti dess stuva,
och sagt för vittnet det han icke på ett år varit hos sine rotebönder uti Hunsberg, där före ville han där då
hos en av dem bliva över natten, och hava vid samma tillfälle sin försörjning med malt och dricka, tillspordande
vittnet om icke han så gjorde vid sin soldat, när han kommo till honom? Vartill vittnet svarat ja, och att han vid slike tillfällen gåvo sin soldat mat och dricka, så gott han hade varpå Roos gått ut ifrån vittnet
in uti änkan Britta Månsdotters och drängen Måns Perssons i Hunsberg stuva, men efter någon liten stund återkommit
uti vittnets stuva, och sagt det han icke fingo vara i fred till att äta en bit mat för kläkes ord, dock icke mer
därom sagt, eller nämnt vem som honom på sådant sätt ofredat, likväl sedermera ytterligare gått in uti förenämnde
änkans stuva, och där över natten kvarblivit; Rätten ? vittnet icke huruvida något oväsende förelupit hos änkan
hustru Britta, emellan hennes son drängen Måns Persson och soldaten Roos, dock hört sägas, att denne drängen
Måns Persson skall gått ifrån sitt hemvist den natten och lagt sig hos Carl Andersson i samma gård.
Vittnesmålet upplästes och vidkändes.
Sedan inkallades andra vittnet, drängen Sven Jönsson, som uppå sin avlagda ed berättade, att vid pass för
två veckor sedan har Nils Nilsson i Öxnalt Norregården om afton kommit in till vittnet uti smedjan, då vittnet
höll på att smia och litet därefter har soldaten Roos även dit kommit, då Nils Nilsson och Rosen talts vid,
utan att någon ovänskap till det ringaste dem emellan förmärkas kunde, och änteligen å både sidor sagt, det
de ville gå fram till gården, varpå de även följts åt utur smedjan, och när de voro komne utom dörren av
smedjan har soldaten Roos sagt till Nils Nilsson att han skulle gå efter de övrige rotebönderne, ? kande
vittnet icke, vad svar Nils Nilsson därpå givet, men strax därpå hörde vittnet en skrika utan för smedjeväggen
och ropa om hjälp, varvid vittnet genast tänt en sticka, ty det var så ganska mörkt den natten, och gått ut,
tillika med Nils Nilssons bägge mågar, Anders Bengtsson, och Jonas Svensson Öxnalt Södergård samt funnit
soldaten Roos hava Nils Nilsson under sig och hålla honom i håret, då vittnet tillika med de bägge andra
budit soldaten Roos låta bliva Nils Nilsson, vartill och soldaten Roos sig övertala låtit, men när Rosen
var uppstigen och har han, medan Nils Nilsson ännu låg på backen slagit honom två slag med en käpp tvärs
över ryggen, som och soldaten Roos när de voro åter inkomne uti smedjan, ytterligare tagit Nils Nilsson i
håret, och tryckt honom med huvudet neder till jorden, samt skakat och ristat vetande vittnet icke varföre
soldaten Roos sålunda handt vad Nils Nilsson, ty Rosen nämnde icke någon sak varföre han sådant gjorde, ej
heller vet vittnet, huruvida de förut varit ovänner, dock har vittnet sig bekant att de varit hela aftonen
tillsamman uti södregården Öxnalt.
Vittnesmålet upplästes och vidkändes.
Herr befallningsmannen Bergius begärde anstånd med saken till nästkommande lögardag, eller den 28 i denna månad,
på det herr befallningsmannen må hava tillfälle då inskaffa de flera i denna sak nämnde vittnen, vilket anstånd
tingsrätten beviljade och tillsades soldaten Ros med , flere vederborande, att då sig även inställa.
Protokollet upplästes och vidkändes.
HEM
Copyright © Rolf Carlsson.
Reviderad 2019-05-09.