Ansedel
Erik Lintze
-1705
Överstelöjtnanten
Död
1705-11-15.
|
Erik Lintze
Död
1705-11-15.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Levnadsbeskrivning
Befordrad till överstelöjtnant
1705-02-21
Överstelöjtnantens kompani, Kronobergs regemente.
Meritförteckning 1681 (SE/KrA/0321/I/21 s.5)
1671 i dec. blev han fänrik under Kronobergs regemente och Bengt Månssons kompani.
1675 i april blev han löjtnant under samma regemente och Knut Lilliehöks kompani.
1676 i mars blev han kapten och samma år avancerat till regementskvartermästare under samma regemente.
Löneavräkningar 1676-1680 https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0066874_00022.
1684 Sunnerbo vinterting 10 mars sidan 24.
Vid samma tid och tillfälle kom för rätten kaptenens välborne Hr Erich Lintz fullmäktige mönsterskrivaren vältalige Bengt Staf insinuerandes en skriftlig libell, bestående uti efterföljande momentis såsom 1 huruledes Joen i Gåsarp skall utan någon orsak hava uti december månad sist förleden vid påstående kommission i Jönköping beskyllt honom uttag av rotarna andra duglige karlar istället för dem som på generalmönstringen i Karlskrona äro medelst oduglighet och annor skäl befriade blivna. 2 o uti Hr kaptenens frånvaro in för hans exelens generallöjtnanten och guvernören offentligt utsagt, det Hr kaptenen skulle av en lagskriven knekt Per Johansson i Båxhult taget ett par oxar, På det han i Karlskrona skulle vara angiven för oduglig, och således ifrån knekte tjänsten befriad, fast han en frisk karl är, protesterade för den skull fullmäktigen, det han för sådan ärerörig beskyllning plikta måste. Till svars med orden mötte Joen i Gåsarp och godvilligt inför rätten tillstod sig hava sagt Per Johansson Båxhult lovat ett par oxar, men inte utgivit till Hr kaptenen de samma. Allt fer före producerade fullmäktigen efter skrivne vittnen, länsmannen Nils Jonsson i Brusarp, nämndemannen Knut Bengtsson i Össlöv och Såhne i Bårshult, vilka vittnade, att Joen i Gåsarp inför kommissionen i Jönköping, uti hans exelens generallöjtnantens och guvernörens närvaro berättat, det soldaten Peder Johansson skulle hava givet kaptenen 1 par oxar för det han skulle ifrån knekte tjänsten befrias. Och såsom parterna i denna sak intet mer hade att insinuera, tog rätten den samma ad deliberandum. Så emedan det befinnes, Joen Svensson i Gåsarp utan all skäl och oförsvarligen angivet Hr kaptenen Lintz, att hava uttaget dugliga karlar av rotarna på General Mönstringen för de som angåves vara odugliga, dess utan ett par oxar av soldaten Per Johansson i Båxhult bekommit, därigenom han sökt bringa kaptenen på obestånd och överhetens onåd, ändock Per Johansson befunnits vara till kronans tjänst alldeles udugelig, vilket hans exelens Hr guvernören och själv approberat haver. Allt därför kan rätten här över ej annorledes resolvera, utan bliver Joen Svensson härmed sig själv till straff och androm till sky och varnagel för samma obevislig beskylning till 40 marker silvermynts böter förfallen, i förmågo av det 20 Cap: Tings: L: L:
Domboken Sunnerbo härad 11 mars 1693 nr 143.
Till underdånigst följe av Hs Kongl Majts allernådigste brev till Hs Nde Hr baronen och landshövdingen högvälborne Hr Åke Ulfsparre, utav d 17 november näst förleden samt dess den 27 dito där å flytande order till Cronones befallningsman välbetrodde Gabriel Wikman, haver tinsrätten efter föregången citation sig förekomma låtit, den hos högstbemälte Hans Kongl Majts angivne saken, angående.
1 Capiteinens ädel och välbördig Erik Lintzes barnavlande med löskvinnfolket Margareta Svensdotter, samt
2 den sidovördnad han förmenas begått, och visat emot Hr Nde landshövdingens och venerand;
Consistori uppå ämbetets vägnar gjorde åtvarningar, i det han samma qvinfolk intet ifrån sig skilt, befinnandes uppå befallningsmannens klagan till bemälte capitein, jembvehl och av den underrättelse man om beskaffenheten inhämtat, att vad det första momentet anbelangar, så haver han för samma kåna politice pliktat d 8 mars 1686 och jämvälkyrkostraff utstått, efter kyrkoherdens ärevördige Hr Mag: Andreas Ingermans attest, dat Göteryd d 24 februari 1693 havandes käranden nu eljest inga omständigheter att giva vid handen, var med Hr Capiteinen sedan den tiden till någon olovlig beblandelse med bemälte kvinnfolket bindas kan, vidare än att hon länge sedermera har varit uti Hr Capieinens tienst, där emot Hr Capiteinen med högt bedyrande inharerar sin oskyldighet, och att han aldrig sedan haft med henne något olovligt umgänge, det och fendrichen välb Wilhelm Monnepenne, samt inspektoren välbetrodde Theophilus Israelsson, som uti socknen bendes, och Hr Capiteinens närboende grannar äro, vilka och stadigt med Hr Capiteinen umgienge plägat, efter avlagd ed å bok vittnade, så vida sant vara, som de det allra ringaste tecke till någon sliklättfärdighet och sammangång aldrig hava varse blivit.
Beträffande eljest Hr Capiteinen till förläggiande av det andra momentet, att enär Hr Nde Hr landshövdingens brev kom honom till handa om mehrbemälte qvinnfolket, som skedde söndagen efter nyårsdagen i förledet år, var denna Margareta Svensdotterdå redan ifrån hans bröd och tienst havandes hon ved pass 3 veckor förut begivit sig där ifrån upp till Norrvidinge härad, och sedan sökt hemvist uti en annor Hr Capiteinens gård, Köhlaboda benämnd, dock intet annorlunda än att hon sig där sielf försörja skulle, vilken och nu mera och sedan en tid för jul näst förleden, där ifrån alldeles avviken är, varandes vid denna tiden uti Norrvidinge härad, eller 10 mil där ifrån till hemvist, det allt ovanstående vittnen edeligen jämväl intygat sanfärdigt vara.
Dessförutan giver och Hr kyrkoherden i Göteryd genom ovan mentionerade attest i lika måtto vid handen, att Hr Capiteinen blev först i april 1691 medelst ven: Consistorij då vid samma tillfälle ankomne brev förmant att skilja henne ifrån sig, men som hon då var hans lagstadde hjon, berättade han sig intet kunna släppa henne utur tjänsten för Michaelis, och menar fördenskull Hr Capiteinen sidovijrdnat varken mot den ene eller andre visat hava, begärandes att kunna sin innocence i det målet till godo niuta; Vilket ärende, emedan intet mer gavs vid handen till att remarqvera, tingsrätten för den skull tog betänkande, och stannade vid det slut som följer.
Resolutio.
Alldenstund inga circumstantier producerade äro, var igenom Hr Capiteinen kan överbevisas till någon annor felaktighet, än den han redan pliktat för, vara cullpabel, alltså kan rätten och intet annat göra, än honom ifrån dess påförde tillvitelse befria.
1693 Sunnerbo härad 5 oktober nr 98.
Det angav fuller Hr kaptenen ädel och välb Erich Lintze, sig hava låtit citera Hr kyrkoherden i Göteryd, ärevördige och höglärde Mag: Andreas Ingerman till nu påstående ting, att bevisa den berättelse, han förmenas hava gjort hos högvördige Hr biskopen, uppå vilken Hs Kongl Majts aller nådigste brev till Hr Nde högvälborne Hr landshövdingen av den 22 maj 1693 sig i nåder beropar, men väl bemälte Hr kyrkoherde, medelst varjehanda dess skälige förhinder sig intet sisterat, utan med skrivelse till häradshövdingen inkommit, och sin oskyldighet där uti tillkännagivit, förmenandes hans namn vara infört i högst bemälte Hs Kongl Majts allernådigste brev, av den orsak, efter uti tingsdomen, vilken till mer högst bemälte Hr Kongl Majts ifrån Hs Nåde Hr Landshövdingen uppskickat blev, angående Hr Kaptens befriande ifrån kånans Margareta Svensdotter olofl umgänge, sedan han för henne politice et exclesiastice pliktat, intet förmält står, att hon ifrån församlingen var avviken, som dock i sanning befans, och rannsakningen, vilken jämte domen då medföljde, klarligen utvisar, inläggandes för det övriga välbemälte Hr kyrkoherde till sin exculpation, Hr högvördighets Hr biskopens vitnesskrift av den 28 september näst förliden, uti vilken Hr biskopen honom så vida enskyller, som Hr kyrkoherden, sedan förledet år, då Hs Kongl Majt i Växjö mönstrade uppå Hr biskopens förfrågan alena berättat, det berörde lös kvinnfolket vid samma tid var på en annan Hr kaptenens gård Kölaboda i Göteryd socken vistande, var emot Hr kaptenen intererar, att uppå den berättelse som då sålunda skedde, följde Hs Kongl Majts allernådigste första brev, av d 17 november 1692 till högvälborne Hr landshövdingen där på han genast, så snart honom där av kommunikation lämnad blev, kvinnfolket sin kos ställde, vilket begav sig upp till Norrvidinge härad, 9 eller 10 mil där ifrån, som tvenne i den förra tingsrätten extraderade rannsakning av d 8 mars 1693 införde vittnen edeligen intygat sant vara, och menar sålunda, att Hr kyrkoherden likväl på något sätt varit orsak till det angivande som i våras hos Hs Kongl Majt i underdånighet skett är, efter Hs Kongl Majts allernådigste senare brev av 22 maj nästförleden, även uppå kyrkoherdens förra berättelse eller attest sig i nåder beropar;
Men alldenstund sådant väl bemälte Hr kyrkoherde, medelst ovanberörde omständigheter intet överbevisas kunde, så anstod och tingsrätten intet att röra där vid, utan prövades mera troligt, att Hr kyrkoherden där uti oskyldig var, hälst han uti sin egen Hr kaptenen meddelte attest av d 24 februari 1693 jämväl intygar intygar, att denna Margareta Svensdotter litet för jul 1692 ifrån Kölaboda bortflött var, som hon och vid denna tiden även har sig tjänst hos en annan man antagit och sålunda hos Hr kaptenen nu mera intet vistande är, vilket och på tillfrågan nämnden och betjänterna, så vida det dem kan vitterligit vara, sammaledes tillstodo sant vara där på allt, Hr kaptenen till varjehanda dess nödige utseende ett extractum protocolli begierte, som sålunda honom icke vägras kunde.
Domboken Sunnerbo härads vinterting 1707 § 71.
Hustrun Margareta Askelöf tillika med hennes dotter Annika Sandberg och några fler personer drängar och pigor, att åtnjuta av salig överstelöjtnanten välborne Erik Lintzes kvarlämnade egendom för presterad tjänst uti dess frånvaro efter incomminerad? Räkning till 217 daler silvermynt således att hustru Askelöf för sin person årl 20 daler i 6½ år, dess dotter Sandberg dito 15 daler och det övriga tjänstefolket för ett halvt år tillhopa 22 daler; Likväl på tillfrågande svaranden intet bevis huru mycket dom till lön lovat varit, framte kunde, läto hustru Margareta Askelöf in alles med 100 daler och dottern Annika 50 daler silvermynt sig benöja, vilka de tillika med det övriga tjänstefolket resterande 22 daler silvermynt lön av sal H överstelöjtnanten egendom åtnjuta bör, varom svaranden och fullmäktigen H regementsofficeren välb Petter Björkman kärandena sig förente.
I samma dombok § 73 söker arvingarna efter salige fätväbeln Gudmund Håkansson få ersättning för livré.
Enligt § 80 hade Lintze lämnat 100 daler silvermynt i förvar hos prosten Andreas Ingerman som regemntsskrivaren Peter Björkman ville, enligt fullmakt, för dödsboets räkning ha utbetalt. Prosten ansåg att han utbetalt 45 daler till fältskären Hans Henrik Bergman. Då han inte kunde uppvisa någon order eller assignation, får "söka sitt igen det bästa han kan och gitter".
Död
1705-11-15.
HEM
Copyright © Rolf Carlsson.
Framställd 2023-11-28 med hjälp av Disgen version 2023.