Ansedel Anders Simonsson

Soldaten Pikaneraren

Anders Simonsson

Levnadsbeskrivning

Avsked som soldat nr 18 1696-11-17 i Bollmaryd, Nöttja (G).

1696 sommartinget 8 oktober nr 122.
Länsmannen Nils Jonsson anklagade soldaten Anders Simonsson och bonden Tuve Andersson i Bolmaryd, för det de om en söndag vid Vårfrudags tid då Anders Jönsson i Bolmaryd begravas skulle skulle kommit till Nöttja kyrka druckne, och uti klockarestugan om soldatelön sins emellan prutat, påståendes länsmannen, att de därför lagl plikta måtte.
Anders och Tuve tillstädes, kunnandes ej förneka, några sådana ordväxlingar uti klockarestugan dem emellan förelupet.
Resolutio.
Rätten prövade skäligt, soldaten Anders Simonsson för förbudsbrytande böra plikta 40 marker och Tuve Andersson i lika måtto 40 marker. Men bägge pliktade Corporaliter [kroppsstraff], efter de berättades intet hava att böta med.

1701 vintertinget 6 mars.
För detta länsmannen Nils Jonsson förebrackte, rätten huru såsom Anders Simonsson på Bolmaryds soldatetorp d 17 sistlidne februari vid Nöttja kyrka drucken framkommit och på kyrkogården samt i kyrkan oljud förövat, beropandes klaganden på vittnen, i samma sak, vilka särskilt berättade som följer nämligen.
1 Sven Svensson i Malmaryd vittnade, att då Anders av länsmannen hindrat blev, mullen på liket, som begravas skulle kasta, spottade han åt honom, och sedan han på läktaren uppkom, och blev varse att länsmannen som neder i kyrkan stod, såg tillbakar, grinade Anders åt honom, och ristade handen.
2 Sven Jönsson i Nöttja berättade Anders varit ute på kyrkogården något drucken och orolig, och när länsmannen spottade i jorden emot Anders, spottade han lika igen, emot länsmannen, dock berättade Sven sig icke sett Anders uti kyrkan något otjänligt sig företaget.
Resol:
Såsom svaranden Anders Simonsson , härtill alldeles nekar och han eljest uti svår armod och fattigdom fördiupet är, vittnen och befinnes vara något variable i deras berättelser, jämte det man och märkt, Nils Joensson vara hans avundsman, dy tyckte nämnden att alldenstund han till socknekyrkan Nöttja en kanna vin godvilligt utlovade, han för den skull där med förmanas bör, eller sin felaktighet med kyrkoarbete betala.