Ansedel Anders Nilsson

Soldaten Musketeraren

Anders Nilsson

Levnadsbeskrivning

Antagen som soldat nr 68 (254) 1686 i Saxnäs, Lidhult (G).
Levde vid mantalsskrivning som ogift 1686 i Saxsäs, Lidhult (G).
Roten hade 1686 nr 254. "Lejd av Tore Nilsson" (gmr 1686).
"Av roten presenterat (Elias Jakobsson) i stället för Anders Nilsson som är bräckt och då fått avsked" (gmr 1697).

1690 Sunnerbo sommarting 28 juni nr 139.
Uppbördsmannen Nils Nilsson för rätten anklagade bonden Erik Persson i Stönja [Stenhöga i Vrå] å Crono, och soldaten Anders Nilsson i Saxnäs å Crono, vilken förleden natt hava varit tillsammans med Per Svensson i Torarp å Crono och trätt, som om sider på intet annat sätt lycktades, än att Erik och Per Svensson kommo tillsammans och slagits, då soldaten Anders dem åtskilde. Erik Persson i Stönja som tillstädes är, och sin felaktighet tillstår och bekänner, bliver härmed sakfälld för tingsfrids brytande till små 40 marker. I löfte för samma 40 marker Nils Nilsson i Ryd.
Soldaten som allena haver satt att stilla till godo och dem åtskilja, bliver med böter förskonad, Per Svensson i Torarp som haver förövat svordom och slagsmål vid tinget, jämväl och Påvel i Gällareböke, som i lika måtto haver förövat gruvelig svordom här uti gästgivaregården och under på stående rättegång, skola till nästa ting inciteras och efter dess enerita efter lag avstraffas.

1690 hösttinget 20 november nr 141.
Vid samma tid och ibland andra ärenders förrättande kom för rätten länsmannen Nils Joensson anklagandes soldat Anders Nilsson i Saxnäs, vilken skall vara angiven av löskånan Sissela Jönsdotter i Hylte, förlidet år inför sittande rätten, hava besovit, det soldat alldeles nekade, inläggande ett kontrakt som han med Staffan Knutsson i Hylte skall hava ingått. Dat Odensjö 24 februari 1690, uti vilket kontrakt Staffan utlovar vilja svara själv för kånan Sibylla, och Anders Nilsson därifrån befria vilket kontrakt Staffan fuller vill emotsäga, utlåtandes sig som skulle han vara tvungen det samma att ingå och underskriva.
Dy framkallades soldaten till vittnes, Erik Andersson i Vret och Sone Jacobsson i Torarp, vilka efter en allvarsam förmaning till sanningens utsägande, avlade deras ed och vittnade särskilt som följer.
Erik i Vret berättar att då han en gång, gick ifrån Odensjö kyrka kommo Staffan och Anders efter honom, och begärande han ville skriva en skrift dem emellan, svarade han och sade sig intet hava varken bläck eller papper, bad dem töva till en annor gång, vilket Anders intet samtycka ville, utan gick i Prästgården och fick både bläck och papper, där med de ginge i klockarestugan och på deras begäran skrev han samma skrift som i rätten incaminerat [inlämnat] är, som och blev dem föreläsen, säger och sig intet kunna förstå Staffan vara där till tvungen eller låckader.
Sone Jacobsson vittnar att då de gingo ifrån kyrkan vart han ombedin så av Staffan som Anders, att gå med i klockarestugan, så länge skriften skrivas skulle, då vara Anders något trägnare att bedja, det samma kontrakt sålunda skrivas skulle. Inlade och soldaten en attest av Jöns Gummesson i Bassarås och Per Erlandsson Ibm, att konan Sissela för dem bekänt, det soldaten intet vara barnefader utan Staffan, och enär rätten förmente Staffan att bekänna sanningen föreställandes honom laggång, bekände han godvilligt sig fuller hava haft umgänge med ovan bemälte Sissela som nu av häradet bortgången är, men icke barnefader. Allt där före dömdes han såsom en gift men i anledning av straffordningens 1 punkt, att böta 80 daler silvermynt och stå uppenbar skrift, men som han intet hade att böta med pliktade han med gatulopp. Och alldenstund konan offenteligen haver beskyllt soldaten Anders för att vara rätte barnafadern var före hon och pliktat haver, dy utfatta han till sin befrielse en sexmanna ed till nästa ting, skall och kånan eftersökas och vidare för den gifte mannen tingföras. Eljest klagr Staffan i Hylte till bemälte soldat Anders Nilsson Saxnäs, som skulle han hos honom hemgång förövat, så att han haver måst fly ifrån gården, men emedan Anders sådant nekade och Staffan inga vittnen hade vid handen, var med han sitt angivande justificera kunde, dy uppsattes detta ärende till nästa ting.